| Nu säger jag det för allra sista gången Sluta nu! Om jag ser någon av er skjuta en gång till då blir det ingen efterrätt . Hör ni inte vad jag säger! Då tar jag pistolerna och gevären och granaterna och kanonerna. Då kan ni inte ha dom om ni bara håller på och skjuter på varandra hela tiden Nu får det vara slut. Jag bryr mig inte om vem det var som började. Det spelar ingen roll. Sluta döda nu. Sluta kriga. Nu räcker det. Nu får det vara slut. Titta här vad tråkigt det ser ut, trasiga hus, ensamma barn, döda människor överallt. Ingen mat finns det, allt är förstört. Nu får det vara nog. Nu får ni säga förlåt. Gör det. Säg förlåt till varandra. Ja gärna. Jag förlåter dig gärna säger man när någon säger förlåt. Nu får vi hjälpas åt att bygga upp städerna, ta hand om dom övergivna människorna. läka såren och aldrig, aldrig göra om sådana här dumheter igen. Nu äter vi risalamalta. Lina Ekdahl |
tisdag 8 oktober 2013
Veckans dikt, v. 41
Konflikten är löst
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Detta handlar om krig (ganska självklart). Den som skriver detta verkar ha tagit hjälp av ett barns perspektiv och på så sätt framfört sin ilska kring ämnet. Just meningen "då blir det ingen efterrätt" var det första som fick mig att inse att det måste vara någon yngre som skrivit det. Oftast är det så föräldrar ser till att deras barn äter sin mat - med att varna dem för konsekvenserna. Det är inget som en vuxen människa skulle säga till andra vuxna människor, speciellt inte när det gäller ett sånt här ämne.
SvaraRaderaSättet personen klagar på kriget visar att den är rätt ung i åldern och att den är trött på all död och elände. Även vuxna är ju trötta på krigen, men sättet personen klagar på är på något sätt på samma vis som en mamma klagar på hur barnets rum ser ut eller hur barnet beter sig. Nu använder personen samma sätt för att klaga på kriget.
När jag läser den här dikten får det mig att känna att det är ett barn som har skrivit den. Poeten är ju en vuxen men det skulle kunnat vara ett barn som skrivit det efter att ha lämnat sitt hemland efter ett krig. Barnet säger saker som en vuxen brukar säga till sitt barn som att ”om du inte slutar, blir det ingen efterrätt”, vilket i den här dikten är ” om jag ser någon skjuta en gång till så blir det ingen efterrätt. Det är som om barnet är den som är mogen och försöker säga att alla ska lägga av. Vuxna har alltid än massa åsikter men barnet har bara en, och det är att stoppa kriget nu. ” Jag bryr mig inte om vem det var som började. Det spelar ingen roll. Sluta döda nu.” Den meningen skulle en lärare kunnat säga till barn som bråkar med varandra, fast på ett annat sätt. I dikten är det mer barnet som varnar alla vuxna och att det är de vuxna som förstör allting. Jag tror att poeten skrivit dikten från ett barns perspektiv, eftersom man blir mer rörd när man läser det och så är det så kul att ett litet barn förstår vad som händer. En sådan dikt kan få vuxna som krigar att sluta , eftersom dom insett att de gjort fel och att barn förstått det innan dom.
SvaraRaderaPå slutet är det lite kul att det står ”Nu äter vi risamalta”. Det skulle man kunna tolka som att barnet ville ha slut på kriget för att äta risamalta igen. Barnet vill äta sin efterrätt som han/hon gjort innan kriget men inte kunnat göra under kriget. Om alla slutar så får alla komma och äta efterrätt med mig, så skulle man också kunna tolka den sista meningen i dikten.
Det hade en väldigt klar mening och man förstod vad hon ville förmedla med den, att alla skulle sluta kriga och vara vänner. Jag kan hålla med henne om att det hade varit mycket bättre om alla var vänner och köpte saker av varann istället för att kriga om det.
SvaraRadera