Det låter som att den här personen tänker på sig som oviktig och är inte värd något. Att hon först tänker på att det är säkert några som inte klarar sig utan henne men sen så sjunker självförtroendet och hon vänder på frågan och frågar sig själv "Alla dessa människor som klarar sej utan mig".
Den här var klurig, men jag tror att jag håller med Annie lite grann. Dock jag tror snarare att (om man tänker på uttropstecknet) att hon är något lättad att de som hon står nära kan klara sig utan henne. Självständighet är väl endå en sorts "säkerhet", att även om hon inte är där så kan hennes vänner och familj klara sig själva. Samtidigt kan man ju vända på det hela, att hon känner sig värdelös och oälskad för att människor kan fortsätta sina liv som vanligt, även när hon inte är en del utav det.
Äsch, det finns ju inget rätt eller fel, men man kan tolka den här på väldigt många sätt. Meningarna i den här ger ganska lite information, så alla får väl bygga upp sin egen tolkning och sättet hur man vill läsa texten.
Jag tänkte direkt på att det finns ju både människor som man klarar sig utan men sen finns det dem som man verkligen behöver. Det är något helt naturligt enligt mig. Vissa behöver man, andra inte. Hon som skrev denna dikten funderar antagligen över vilka människor som inte klarar sig utan henne och vilka som faktiskt gör det. Jag tror vi alla någon gång funderat på det. Ibland kanske vi slösar tid på folk som inte ens behöver oss?
Jag tänker att det finns sådana människor som klarar sig själva som är friska, har mycket pengar och bor i ett iland. Sen finns det dom som verkligen behöver hjälp som bor i ett uland och inte har mycket pengar.
Det kan också vara så att det är familjen som verkligen behöver henne och att det finns så många som inte vet vem hon är och då inte kan få hennes hjälp.
Jag tycket det det var en svår dikt men, Jag tror att det är en person som känner att det är många personer som verkligen behöver henne. Men så tänker hon att det finns så mycket människor som faktiskt klara sig utan mig. Jag tror att hon är glad över att det finns människor som uppskattar och är glad för att hon finns. Men så är hon också lättad att det finns många fler personer som inte behöver henne.
Denna dikten kan tolkas på många sätt, men jag tror att hon vill berätta att hon är glad och känner sig lättad att de i hennes omgivning kan klara sig utan henne. Hon tycker samtidigt att de är jobbigt att resten inte kan klara sig utan henne, att de måste ha henne runt deras omgivning. Man kan ju också vända på det helt, dvs att hon känner att hon är värdelös och inte är älskad, lite som Rebecka tänkte. Det finns ju många olika sätt att tolka en dikt på, men det kändes ändå att denna dikten inte hade så mycket att säga och därför göra det lite svårt att föra fram olika tankar och tolkningar på diktens mening.
Det första som kom in i mitt huvud var att hon i början hade känt att alla behövde henne och hon kände en tyngd och press från dessa människor, men med tiden lärde de sig klara sig på egen hand, vilket var tack vare henne. Vart hon är ser nu så ser hon folk som lärt sig klara sig på egen hand tack var henne, vilket får henne att känna glädje och självsäkerhet. Hon kanske inte är kvar i deras liv lika mycket, men hon har hjälpt dem att ta sig framåt utan att ha henne som "livlina". Så jag tror att anledningen till utropstecknet är att hon känner glädje och stolthet över detta. Dessa människor skulle, nu när jag funderar på det, kunna vara hennes barn. Hon har fostrat dem och nu är de stora och kanske till och med har egna familjer.
Detta kan dock också vara ett förfärat utropstecken. Hon kanske vill känna sig behövd och tanken på att de inte behöver henne kanske oroar henne. I början var det en del av hennes vardag att barnen behövde henne och hon visste inte hur mycket hon egentligen gillade det. Men nu när de växt upp inser hon hur mycket hon älskade känslan av att vara behövd. Man vet inte hur mycket man gillar något/någon förrän den/det är borta.
Det låter som att den här personen tänker på sig som oviktig och är inte värd något. Att hon först tänker på att det är säkert några som inte klarar sig utan henne men sen så sjunker självförtroendet och hon vänder på frågan och frågar sig själv "Alla dessa människor som klarar sej utan mig".
SvaraRaderaDen här var klurig, men jag tror att jag håller med Annie lite grann. Dock jag tror snarare att (om man tänker på uttropstecknet) att hon är något lättad att de som hon står nära kan klara sig utan henne. Självständighet är väl endå en sorts "säkerhet", att även om hon inte är där så kan hennes vänner och familj klara sig själva.
SvaraRaderaSamtidigt kan man ju vända på det hela, att hon känner sig värdelös och oälskad för att människor kan fortsätta sina liv som vanligt, även när hon inte är en del utav det.
Äsch, det finns ju inget rätt eller fel, men man kan tolka den här på väldigt många sätt. Meningarna i den här ger ganska lite information, så alla får väl bygga upp sin egen tolkning och sättet hur man vill läsa texten.
Jag tänkte direkt på att det finns ju både människor som man klarar sig utan men sen finns det dem som man verkligen behöver.
SvaraRaderaDet är något helt naturligt enligt mig. Vissa behöver man, andra inte. Hon som skrev denna dikten funderar antagligen över vilka människor som inte klarar sig utan henne och vilka som faktiskt gör det. Jag tror vi alla någon gång funderat på det. Ibland kanske vi slösar tid på folk som inte ens behöver oss?
Jag tänker att det finns sådana människor som klarar sig själva som är friska, har mycket pengar och bor i ett iland. Sen finns det dom som verkligen behöver hjälp som bor i ett uland och inte har mycket pengar.
SvaraRaderaDet kan också vara så att det är familjen som verkligen behöver henne och att det finns så många som inte vet vem hon är och då inte kan få hennes hjälp.
Jag tycket det det var en svår dikt men, Jag tror att det är en person som känner att det är många personer som verkligen behöver henne. Men så tänker hon att det finns så mycket människor som faktiskt klara sig utan mig. Jag tror att hon är glad över att det finns människor som uppskattar och är glad för att hon finns. Men så är hon också lättad att det finns många fler personer som inte behöver henne.
SvaraRaderaDenna dikten kan tolkas på många sätt, men jag tror att hon vill berätta att hon är glad och känner sig lättad att de i hennes omgivning kan klara sig utan henne. Hon tycker samtidigt att de är jobbigt att resten inte kan klara sig utan henne, att de måste ha henne runt deras omgivning. Man kan ju också vända på det helt, dvs att hon känner att hon är värdelös och inte är älskad, lite som Rebecka tänkte.
SvaraRaderaDet finns ju många olika sätt att tolka en dikt på, men det kändes ändå att denna dikten inte hade så mycket att säga och därför göra det lite svårt att föra fram olika tankar och tolkningar på diktens mening.
Det första som kom in i mitt huvud var att hon i början hade känt att alla behövde henne och hon kände en tyngd och press från dessa människor, men med tiden lärde de sig klara sig på egen hand, vilket var tack vare henne. Vart hon är ser nu så ser hon folk som lärt sig klara sig på egen hand tack var henne, vilket får henne att känna glädje och självsäkerhet. Hon kanske inte är kvar i deras liv lika mycket, men hon har hjälpt dem att ta sig framåt utan att ha henne som "livlina".
SvaraRaderaSå jag tror att anledningen till utropstecknet är att hon känner glädje och stolthet över detta. Dessa människor skulle, nu när jag funderar på det, kunna vara hennes barn. Hon har fostrat dem och nu är de stora och kanske till och med har egna familjer.
Detta kan dock också vara ett förfärat utropstecken. Hon kanske vill känna sig behövd och tanken på att de inte behöver henne kanske oroar henne. I början var det en del av hennes vardag att barnen behövde henne och hon visste inte hur mycket hon egentligen gillade det. Men nu när de växt upp inser hon hur mycket hon älskade känslan av att vara behövd.
Man vet inte hur mycket man gillar något/någon förrän den/det är borta.